Nähäp, järnvärdet var det inte

Livet och funderingar 21 mars 2014 | 0 Comments

Det var inte järnvärdet, det låg på samma nivå som förra gången för typ två månader, dvs inte superhögt men inom gränsen för vad som är okej. Jag är förvånad för jag trodde verkligen att det var det. Eller kanske snarare hoppats att det var det för det är ändå relativt enkelt att åtgärda.

Efter en del pratande med barnmorskan om vad det skulle vara istället och hur jag känner nu så sa hon att det låter som att jag är deprimerad. Min första tanke var att nej, det kan jag ju inte vara. Visst, för en sisådär två, tre veckor sedan var jag väldigt nedstämd och inget kändes roligt men det är mycket bättre nu. Jag kanske inte är superglad direkt men det är långt ifrån så mörkt som det varit. Självklart har tanken slagit mig, jag läste t ex i höstas att har man pmds är det större risk att man får en graviddepression. Men eftersom jag jämfört med hur det kändes när jag hade utmattningsdepressionen för några år sen så har jag liksom tänkt att nej, jag är inte deprimerad för det är ju inte på långa vägar så illa som då.

Men som hon sa, dels kan det ju vara så att det faktiskt inte är lika illa nu men att det är bra att kolla upp så det inte blir värre och också att det kanske inte ”ska” kännas på samma sätt. Även om båda tekniskt sett är depressioner betyder ju inte det att de upplevs exakt lika.

Nu när jag låtit det sjunka in en stund så känns det inte så orimligt som jag först tyckte. Tänker jag efter lite mer och tittar på symptomen jag har så måste jag ju säga att det t o m är ganska troligt. Jag är så vansinnigt trött och orkeslös hela tiden, jag orkar inte ta initiativ till något, att bestämma saker känns sjukt jobbigt för att inte säga oöverkomligt ibland, särskilt vardagliga saker som vad vi ska laga till middag. Jag har svårt att koncentrera mig på jobbet, svårt för koncentration överlag och jag är inte det minsta lockad att göra sånt som jag vet jag brukar tycka är roligt. Jag är lättstressad och lättirriterad och gråter mer än vanligt. Jag har liksom inget filter mot omvärlden och små saker kan bli hur stora som helst i mitt huvud och få mig på jättedåligt humör. Det och humörsvängningarna är väl iofs något som ofta kommer med gravidhormonerna i allmänhet men de är ju ändå bara en del av allt det andra.

Det jag blir mest ledsen över är att jag inte är särskilt glad för bebisen, eller glad och glad, jag är snarare ganska likgiltig inför den och det känns så himla trist. Som barnmorskan sa, den här tiden efter att man gjort ultraljudet och fått veta att allt såg bra ut (för det gjorde det ju) brukar vara en glad och förväntansfull tid och det kan jag inte direkt påstå att jag är.

Det som däremot, enligt mig iaf, har talat emot att det skulle vara en depression är att jag överlag inte känner mig så himla nere. Livet känns inte så nattsvart som det kunde göra när jag var deprimerad förut. Visst är vissa dagar riktigt blä och jag är väl generellt inte så glad som jag brukar men inte alls på samma sätt som då.

Jag har iaf en läkartid bokad nästa torsdag så fortsättning följer kan man väl säga.

 

 

Hon frågade mig rakt

Tagged in , ,

Morgontrött

Livet och funderingar 14 april 2011 | 8 Comments

Jag har så grymt svårt att gå upp på morgonen. Jag har aldrig varit någon morgonmänniska, som såna där människor som glatt hoppar ur sängen halv sex på morgonen, men så här illa har det nog inte varit förut. Det bara går inte att gå upp och jag kan lätt ligga och snooza i en timme. Jag vet att det är jättekorkat, det är bättre att ställa klockan lite senare då så att jag får sova ordentligt, men det verkar inte spela någon roll. När jag än ställer klockan så tar det evigheter innan jag kommer upp ur sängen.

Jag tror det handlar väldigt mycket om att jag inte känner att jag har nåt att gå upp för, eller till. Jag är inte särskilt pepp på att gå till jobbet och eftersom en stor del av ens vardagar tillbringas på jobbet blir det inte så mycket tid över till annat jag kan se framemot. Egentligen är det väl så att jag helt enkelt inte ser framemot något. Visst, det är roligt att spela och jag tycker om att pyssla men det är inget jag liksom kan studsa ur sängen för och känna ”Yes, äntligen en ny dag, gud vad kul det ska bli!”.

Om det beror på sömnbrist har jag också funderat på men jag tror inte det är så. Snarare att jag sover för mycket. Det känns liksom som att eftersom livet i stort är så tråkigt kan jag lika gärna sova. Det är ju skönt och så försvinner ett par timmar snabbt. Nä, usch, vad jag inte alls gillar det jag just skrev. Jag brukade ju ha tusen projekt och idéer på gång förut och ville aldrig gå och lägga mig. Sorgligt är vad det är.

Men en glädjande sak är att jag faktiskt tog mig i kragen och skickade in ett bidrag till Emmys tävling jag skrev om häromdan. Det blev en sen kväll igår och jag hann på håret få in bidraget idag. Mejlade med ca 7 minuter tillgodo. Även om jag inte tror att jag vinner så är jag glad att jag gjorde något, för det är så min KBT-terapeut säger att jag måste göra. Börja göra saker trots att det först inte känns så roligt, men fortsätter jag så kommer lusten komma tillbaka.

En annan positiv sak är också att jag faktiskt känner mig riktigt pigg idag. Trots en lätt förkylning har jag känt mig väldigt pigg och fräsch hela dagen och jag tror det har att göra med att jag inte somnade förrän vid ett igår. Som jag skrev ovan beror nog min trötthet mer på att jag sover för mycket snarare än för lite, så en natt med mycket mindre sömn än vanligt gjorde gott.

Tagged in ,

Biverkning del 2

Livet och funderingar 21 mars 2011 | 1 Comment

Egentligen borde rubriken vara avsaknaden av biverkningar för jag har varit väldigt förskonad från det. Förutom illamåendet, koncentrationssvårigheterna och tröttheten förra veckan så har jag inte haft något av det läkaren varnade för. De jag har fått har också varit förhållandevis lindriga och gått över snabbt. Men visst, koncentrationsproblemen förra veckan var inte särskilt roliga, men det känns å andra sidan som att de redan börjar bli bättre.

Det vore himla skönt om det faktiskt inte blir värre än så här. Att det bara är att börja vänta på att pillrena ska börja verka så som de ska verka och ge mig mer ork och energi att ta itu med saker. Det känns som att hela mitt liv gått på sparlåga en längre tid nu och det vore så skönt att faktiskt kunna börja göra och planera för saker igen.

Tagged in , , , ,

Biverkning

Livet och funderingar 15 mars 2011 | 6 Comments

Jag tog det första pillret vid lunch idag och jag vet inte om det är inbillning eller inte, men sen runt tre i eftermiddags så mår jag mer eller mindre illa hela tiden. Verkar de så snabbt? Som tur är så är det ett hanterbart illamående än så länge, det kommer och går lite men det är helt okej.

Jag är också galet trött. Jag sov tre timmar i eftermiddags men jag är ändå jättetrött nu och har varit det hela kvällen. Undrar om det beror på pillrena eller bara är sista slängen av min förkylning. Well, den som lever får se och än så länge är det inga problem på den fronten.

Tagged in , ,