8 månader

Livet och funderingar 1 maj 2015 | 0 Comments

Sen sist jag skrev så har det varit så sjukt intensivt. Har tänkt flera gånger att jag vill skriva en uppdatering för att det är så roligt att ha kvar för oj vad fort en glömmer, men tiden alltså… Varenda vaken sekund så är det full rulle. Dessutom har inte orken varit på topp då vi varit mer eller mindre konstant sjuka här. Har inte jag varit det har pojkvännen och/eller dottern varit det och det tar på krafterna. Särskilt som hon sover sämre (såklart!) när hon är alldeles snörvlig och sover hon sämre så gör jag det också eftersom hon ligger precis bredvid och dessutom vill  snutta nästan hela tiden (täpptheten släpper ofta då ett tag, den fantastiska bröstmjölken är tydligen slemlösande också). Så det här blir en monsterpost för att få med så mycket jag bara kan komma på om de senaste månaderna.

Krypa har hon i vilket fall gjort länge nu och det är inga problem, det klarar hon galant själv. Däremot så ställer hon sig upp mot allt hon kan hitta, spelar liksom ingen roll om det är tillräckligt stadigt att luta sig mot eller inte, ställa sig upp ska hon ändå. Det här resulterar ju i att hon trillar och slår sig, ofta. Konstant passning är det som har gällt så jag har i princip suttit med henne hela tiden hon varit vaken. Vi har barnanpassat en del men det går ju liksom inte att göra det helt säkert utan att typ vaddera alla rum från golv till tak. Trillar gör hon ju titt som tätt även om jag är med, vill mest försöka se till att det inte blir några allvarliga incidenter.  

Det har blivit bättre de senaste veckorna, hon är mycket stadigare så nu kan jag slappna av på ett annat sätt när hon far omkring, mycket också för att hon lärt sig att ta sig ner till golvet igen från stående. Nu kan hon också gå längs med saker och även förflytta sig mellan t ex fotpallen och soffan. Hon kan stå helt fritt också, men inte så värst länge än. 

Men nu när jag inte behöver hålla koll hela tiden för att hon inte ska trilla omkull så är det så klart andra saker som dyker upp istället. Hon har t ex börjat klättra, hon klättrade bl a upp för hela trappan för några dagar sedan. Självklart var jag med som säkerhet men hon klättrade själv. Hon har också börjat öppna skåp och lådor och riva i allt spännande som finns däri så nu är det nog dags för barnsäkring av dom.

Sen blir hon ju också längre hela tiden (duh!), lite fortare än vad vi föräldrar hinner med verkar det som för rätt som det är når hon något som vi tidigare inte behövt fundera över. T ex så når hon upp till soffbordet nu (vi har ett ganska högt så hon har inte brytt sig om det tidigare) där vi tidigare kunnat lägga saker hon inte skulle få tag på men nu har hon väldigt snabba och långa armar som når fjärrkontroller och allt annat som ligger där.

Hon är för det mesta väldigt glad, hon vaknar med ett leende och det fortsätter så hela dagen. De få gånger hon gråter eller är lite kinkig är när hon trillat och slagit sig eller när hon är väldigt trött. Men även när hon är supertrött brukar hon sällan vara svår att hålla på bra humör tills hon kan somna.

Det mesta är spännande och skojigt och ska undersökas. Hon är väldigt förtjust i att vara ute, både på promenad i sjalen och krypandes på backen. Ibland när det gått (alldeles) för lång tid sen jag tagit en promenad ser jag henne ta längtansfulla blickar ut mot fönstret och liksom visar att hon vill ut.

När vi väl är ute på promenad gillar hon verkligen när det blåser. Att titta på och känna på buskar och trädgrenar som det blåser i är tydligen otroligt spännande, så det är nåt vi kan göra länge (iaf tills jag tröttnar). Förut gick jag ofta ut på promenad när det var dags för henne att sova men nu passar jag på när hon är pigg för att hon ska kunna se så mycket som möjligt. Sova kan vi ju göra hemma i soffan istället.

De senaste dagarna har jag knutit upp henne på ryggen och varit ute i trädgården och fixat, grävt i rabatter, krattat, klippt häck mm och det har funkat superbra. Hon sitter där glatt på ryggen och observerar allt jag gör och kommer med glada utrop då och då.

Hon tycker det är jättekul att träffa nya människor, särskilt barn, och se nya miljöer. Roligast verkar det vara med lite större barn för de kan hon krypa efter när de kryper/går (och lära sig nya hyss ifrån ;)). Äldre barn är också lättare för mig för hon kan vara ganska hårdhänt och större barn är ju dels lite tåligare och dels kan de ta sig därifrån själv om det blir för jobbigt. Med mindre barn måste jag passa hela tiden så hon inte tar tag eller trycker för hårt. Hon är själv ganska tålig också och verkar inte bry sig nämnvärt om andra barn är lite hårdhänta mot henne eller tar hennes leksak, då tar hon bara tillbaka den eller hittar nån annan.

Det kan dock vara stört omöjligt att få henne att sova när vi är iväg nånstans, då finns det på tok för mycket saker att upptäcka för att ha ro att somna. Men tack och lov så är hon, som jag sa, oftast vid gott mod även när hon är supertrött så det brukar vara okej ändå. Sen sover hon ikapp när vi är hemma istället. Förra söndagen var vi inne i stan i flera timmar, precis över hennes eftermiddagslur men hon höll sig vaken hela tiden men slocknade på nån sekund så fort vi satte oss i bilen.

Mat har hon fått börja att testa på sen hon var ca 6 månader. Vi har kört stenhårt på BLW, vilket kortfattat innebär att hon äter själv och bestämmer själv över hur mycket hon vill äta vanlig mat respektive amma. Det är verkligen kul att se hennes utveckling, i början var det knepigt att få tag på hala saker som päron eller mango, men nu fixar hon det utan problem. Hon dricker vatten och smoothie ur glas och klarar det galant, för det mesta iaf. Det blir så klart mer eller mindre (oftast mer) kladdigt när hon äter men det är smällar en får ta för det märks att hon tycker om det och verkligen vill äta själv.

Så, nu _måste_ jag publicera den här posten. Jag började skriva på den för nästan en månad sen, strax innan hon skulle bli 8 månader. Nu är hon snart 9 så mycket av det som står här har redan ändrats men jag ville ändå skriva klart det här.

Tagged in ,

Jämställdhet sitter inte i kläderna, eller?

Livet och funderingar 24 februari 2011 | 0 Comments

För ett antal veckor sen var det en hel del diskussioner i media om storlekar och utseende på barnkläder. Har för mig att det började med det här blogginlägget där hon uppmärksammat att tjej- och kill-kläder i samma storlek faktiskt inte var lika stora. Det var många som reagerade på detta och det skrevs en mängd artiklar och bloggposter om det hela.

Efter det har det ganska mycket fallit i glömska, men häromdagen läste jag den här bloggposten (läs!) som jag tycker väldigt bra tar upp problematiken i ämnet. Kommentaren som hon inleder posten med är också ett väldigt bra exempel på det jag skrev om förra veckan att det alltid finns värre problem.

Som Ketchupmamman skriver så är barn väldigt lättpåverkade och vi vuxna måste tänka på vad vi ger dem för signaler. Det är inte lätt och jag förstår alla föräldrar som oroar sig för hur de själva och samhället påverkar deras barn på ena eller andra sättet. Jag själv fasar lite för när och om jag får barn, jag vill kunna dom den bästa start i livet som möjligt, men det finns så många fallgropar att trilla i. Många jag inte ens är medveten om själv eftersom det är så inrotat i mitt beteende ända sen jag var liten.

Men det är väl bara att försöka göra sitt bästa och hoppas att det räcker.

Tagged in , ,