Stukade fötter

Livet och funderingar 6 augusti 2014 | 0 Comments

Nog för att jag har haft en ganska enkel graviditet fysiskt sett, jag har inte haft ont eller mått illa och det är bara nu de sista veckorna jag känt mig riktigt tung och börjat bli lite trött i ryggen pga det. Men en sak jag haft otur med är fötterna.

Det började med att jag trampade snett på vägen hem från jobbet en dag, det var nog i början på juni. Jag var på väg ner för backen på mot tunnelbanan och snubblade till lite och rätt som det är ligger jag där på backen och sprattlar med benen som en upp och ner vänd skalbagge. Vete sjutton hur det gick till men jag lyckades göra nån slags ninjarullning så jag landade inte alls på magen trots att jag föll framåt i en nerförsbacke.

Som tur var kom det fram några människor och hjälpte mig upp för det hade nog tagit mig ett tag att själv komma upp därifrån. Och hade det inte varit för att jag hade ont i foten hade jag nog börjat skratta själv för det kändes väldigt komiskt.

Det var iaf första stukningen och som tur var en ganska lätt sådan. Jag kunde ta mig hem själv även om det gick lite långsamt. Hade det varit i normala fall hade jag aldrig stukat för en sån liten feltrampning, men nu när lederna är uppluckrade och mer känsliga så blev det så.

Några veckor senare, när stukningen äntligen började försvinna lyckades jag
göra en likadan manöver igen på samma fot. Denna gång utan ninjarullning dock och bara snubblingen men det blev ju lika illa i foten för det.

Dessa två stukningar var ändå ganska lindriga, jag kunde gå på foten direkt även om jag fick halta lite. Jag blev iaf inte så särskilt mycket mindre mobil än jag redan var.

Men andra veckan på semestern, första tillsammans med min pojkvän, så blev det riktigt illa. Jag hade suttit inne hela förmiddagen (vi har ac inne så det är svalt och skönt) och började bli lite rastlös och ville göra något. Så jag packade ihop grejer för att gå ut i skogen och plocka blåbär. Allting var klart och jag skulle bara gå ut genom dörren och när jag gjorde det lyckades jag på nåt konstigt sätt fastna till och snubbla med foten ner för trappan.

Det hördes ett läskigt krasande och jag var säker på att jag brutit foten. Fantastiskt nog lyckades jag med en liknande manöver här och landade på sidan på nåt sätt utan att ens snudda vid magen. Min pojkvän var snabbt som attans framme hos mig för han höll turligt nog på och jobbade ute i trädgården precis i närheten och såg när jag försvann ner bakom buskarna.

Där och då kände jag att nej, nu orkar jag inte mer, jag vill inte vara med längre. Humöret var redan ganska på botten och sen kom det här. Det tog ett bra tag innan jag ens försökte röra mig, låg bara där med huvet i knät på pojkvännen och grät.

Till slut vågade jag mig på att röra på foten iaf och kunde konstatera att inget var brutet. Det var en rejäl stukning, jag kunde inte stödja alls på foten så det blev till att få fram kryckorna. Som tur var hade jag stödstrumpor på mig som jag tror hjälpte till att hålla nere svullnaden. Hade på is på foten också när jag väl kommit in och satt mig ner.

Det här var på måndagen och den kvällen kunde jag inte göra något mer än att sitta ner, tisdagen var i stort sett likadan men på onsdagen kunde jag börja gå utan kryckorna igen. Inga långa svängar, men jag kunde iaf ta mig till köket och tillbaka utan problem. Trots att jag blev bättre så var jag ju ändå ganska fast inomhus och framåt torsdagen var mitt humör verkligen på botten. Jag var rastlös och frustrerad och trött på att surfa och kolla på serier dagarna i ända. Nog för att det var behagligt att sitta inne och slippa värmen ute men sjukt trist att inte kunna njuta av sommaren något.

Jag kommer ihåg den veckan som en riktigt mörk vecka, det var först framåt helgen som livet började kännas lättare igen. Då var jag tillräckligt bra för att vi kunde börja boka in saker igen. Vi åkte och badade med bror och hans tjej och sen blev det två dar ute hos mina föräldrar och sen när vi kom hem var jag bra nog för att orka med att gå till sjön här i närheten och bada. Det har verkligen varit ljuvligt att hoppa (ja, hoppa gör jag inte direkt, går i från stegen är nog rättare sagt) i sjön och få känna sig lätt ett tag när jag simmar runt där. Sen dess har vi badat nästan varje dag, lika bra att passa på medan jag kan, så snart bebisen är ute blir det inget mer badande, iaf inte utomhus i år.

Tagged in ,

Leave a Reply