Bra samtal

Livet och funderingar 5 april 2011 | 4 Comments

Jag var hos min KBT-terapeut idag, det var tredje gången jag var där. Tidigare har jag varit lite tveksam för det har inte känts som att det vi pratat om och de uppgifter jag fått har gjort någon skillnad. Men det är säkert bara min otålighet som visar sitt fula tryne och tycker att det går alldeles för långsamt. Jag vill vara bra nu!

Men idag hade vi ett riktigt bra samtal. Jag skulle gissa på att det är en kombination av att pillrena gör sitt så livet i allmänhet känns lättare och att jag börjar acceptera att det kommer ta tid att bli bra. Vi pratade om flera av de saker jag går och funderar på och vi har gjort upp en plan för en lite längre tid framöver. Förhoppningsvis ska det hjälpa mig att lättare komma upp ur sängen och komma igång på morgonen när det egentligen känns som att jag inte har nåt att gå upp för.

Tagged in ,

4 Responses on “Bra samtal”

  1. Lania skriver:

    Vad skönt att höra att ni hade ett givande samtal. :) Det är skönt när det lossnar liksom.
    Jag har äntligen fått en kallelse till en kurator, jag hoppas att det ska gå bra.
    Lycka till med allt och hoppas det blir lättare och lättare varje dag! :D

    • Sofia skriver:

      Ja, det är skönt när det känns att det går åt rätt håll. Då får jag lite mer ork att fortsätta kämpa vidare tills det blir helt bra igen. =)

      Jag håller tummarna för att det går bra för dig också och att du får träffa en person som du känner att du kan prata med och få hjälp av. Du får berätta mer hur det går sen.

      Kram

  2. Henke skriver:

    Att träffa någon som man klickar med är A & O. Jag var tvungen att byta en gång när jag gick och samtalade.

    Skönt att det gick bra och du får lugna ner dig lite och inte vara så ivrig ;)

    • Sofia skriver:

      Ja, verkligen. Jag var lite tveksam de första gångerna, kanske för att jag hade fel förväntningar eller nåt, det gick inte alls bra då. Men jag beslutade att ge henne lite tid och nu känns det äntligen bra. Himla skönt! Men otåligheten/ivrigheten får jag nog helt enkelt leva med, den ger sig aldrig. ;)

Leave a Reply