Browsing archives for april, 2014

Ingen mobil, ingen chans

Livet och funderingar 11 april 2014 | 0 Comments

Som jag skrev häromdan så blev jag av med min mobil i måndags. Igår fick jag äntligen ett nytt simkort och första problemet dök då upp eftersom man måste RINGA för att aktivera det. Jättelätt att göra när jag inte har någon telefon. Jag fick snällt vänta tills pojkvännen kom hem så jag kunde låna hans telefon.

Det står att det kan ta upp till 24 timmar att aktivera kortet och det har i ärlighetens namn bara gått 12 timmar än så länge så det kanske löser sig snart ändå. Men när jag loggar in på Mitt3 så ser det ut som att det nya är registrerat och jag vet att förra gången jag gjorde det här (i december) gick det jättefort.

Men mitt nummer funkar fortfarande inte och ringer man till det kommer man inte till röstbrevlådan utan får ett ”Det här numret är avstängt för samtal” vilket jag tycker låter mystiskt.

Så jag mejlade tre om det här och får till svar:

”Hej,

tack för du kontaktar oss på 3.

Vi kommer att besvara ditt mail inom 48 timmar (på vardagar). Vi vill därför understryka att om ditt ärende är brådskande så är du varmt välkommen att ringa till oss på 0735 300 311 eller via kortnummer 311 från din 3Mobil.

För att vi, via mail, skall kunna hjälpa dig på bästa sätt behöver vi ditt organisationsnummer eller ditt kundnummer.

Våra telefontider är måndag – fredag klockan 08.00 – 18.00

Med vänliga hälsningar
Företagskundservice på 3″

Jag vet att det är ett autosvar och att alla som skickar in får samma men jag kan inte låta bli att bli skitförbannad och vill bara skrika

Ja, det är brådskande och jag skulle jättegärna ringa MEN JAG HAR JU INGET JÄVLA TELEFONNUMMER ATT RINGA IFRÅN!!!

*Andas*

*Andas*

Bra start på fredagen…

Tagged in ,

Konstiga saker med graviditeten

Livet och funderingar 10 april 2014 | 0 Comments

Jag har inombords skrattat lite när jag läst om vad man kan göra när magen kliar för jag tycker det låtit så fånigt. Vadå kliande mage, det kliar ju inte mer där än det gör nån annanstans på kroppen.

Men nu fattar jag. Det kliar. Ofta.

Tagged in ,

Mota olle i grind

Livet och funderingar 9 april 2014 | 0 Comments

Jag tror jag börjar se ett mönster i mitt mående nu. Eller kanske inte ett mönster för det är oregelbundet, men jag märker när ångesten börjar krypa sig på mig tidigare än jag gjort förut. Mycket beror nog på att jag faktiskt kommit fram till vad det är, dvs att jag inte är deprimerad, jag får ”bara” ångest lite då och då.

I och med att jag märker det mycket tidigare så blir det så klart lättare att göra något åt det innan det blivit superilla. I söndags t ex märkte jag att nåt var på väg även om det tog ett tag att fatta vad det var. Det kändes som en oro i magen, nästan som att jag var hungrig. Får verkligen större förståelse för de som äter för att dämpa ångest för det var det jag kände för att göra, äta alltså.

Men jag och sambon tittade på serier tillsammans och pratade istället och så småningom gick det över. Han är verkligen mitt ångestdämpande medel nummer ett. Allt blir bättre bara vi pratar och verkligen umgås en stund. Himla skönt att vi bor ihop så att han sällan är långt borta.

Tagged in

Klanttjejen

Livet och funderingar 8 april 2014 | 0 Comments

Jag blev av med min telefon igår och jag har ingen aning om hur det gick till. Jag skulle träffa en vän på lunch och var lite tidig och jag vet att jag tog upp mobilen för att titta på klockan strax efter 12, stoppade ner den i fickan och sen dess är den försvunnen.

Det är inte särskilt otroligt att någon har tagit den även om jag inte kan påminna mig något tillfälle fram till jag upptäckte att den var borta då någon ens varit nära mig. Jag utesluter inte heller att jag helt enkelt har tappat den, men jag tycker då att jag dels borde ha hört det och dels att någon sagt till, förutsatt att någon såg så klart, eftersom de flesta ändå är ärliga. Men jag kan faktiskt inte alls säga att jag vet vad som hänt.

Jag känner mig verkligen som världens mest förvirrade människa. Nog har jag hört att man blir virrig av att vara gravid och ha barn men hur ska det här sluta om det här händer när jag är drygt halvvägs i graviditeten. Det konstiga är att jag faktiskt inte bryr mig så himla mycket egentligen. Ja, det är lite tråkigt för jag hade bilder på magen sen några veckor tillbaka jag inte laddat upp nånstans och ett antal fina bilder till mitt instagramkonto (jag tar kort varje gång jag går förbi Barnsjön på väg till jobbet och har gjort det sen i somras, kolla in kontot barnsjon om du vill se) som jag inte heller laddat upp.

Men utöver det kan jag inte komma på nåt jag saknar med telefonen, ja förutom att ingen kan ringa till mig just nu då. Tur i oturen var ju telefonen så pass ny, fick den i december, så jag har ju inte hunnit få in så mycket bilder eller annat som kan vara värt att spara. Allt annat jag vill ha finns ändå synkat så det har jag ju fortfarande kvar. Utöver det har jag så klart sett till att spärra telefonen, polisanmäla förlusten av den, försökt lokalisera den (den är offline så det går inte) och bytt lösenord på alla mina konton. Men eftersom jag egentligen inte använde telefonen till så mycket mer än att ringa, smsa och spela Simpsons (gör du också det? Adda mig isåfall pliiis, consolegrl är mitt användarnamn på Origin) så finns det inte så mycket därpå någon kan använda om de nu kommer in på den.

Nu kommer jag nog inte ha en smartphone på ett tag. Bortsett från simpsonsspelandet så känner jag inte att jag har så stort behov av det längre. Jag har ju paddan som jag kan ta med mig om det är nåt särskilt och jag får väl ta med mig en bok eller nåt istället om jag har väntetid. Jag får se om det funkar bra eller om jag blir vansinnig på det och skaffar en ny iaf.

Men nu vet ni varför jag inte svarar på samtal eller sms och inte kommer kunna göra det de närmaste dagarna. Jag har beställt ett nytt simkort men vet inte när det kommer, förhoppningsvis inte senare än torsdag.

Tagged in

En bättre avslutning

Livet och funderingar 4 april 2014 | 0 Comments

Sen i måndags så har veckan blivit bättre. Tisdagen var inte på långa vägar lika dålig som måndagen men inte toppen heller, men en middag med en vän på kvällen gav en välbehövd energiboost (och glada besked, yay!). I onsdags träffade vi även en doula som vi ska anlita till förlossningen (vill du veta mer om doulor kan du läsa här).

Jag har visst inte skrivit så mycket om det inser jag nu men i början av graviditeten var jag väldigt orolig för och tänkte mycket på förlossningen. Att det just då skrevs väldigt mycket om skador och förlossningsvård hjälpte ju inte direkt till (se t ex här, här och här). Vet inte riktigt vad det var som fick mig att sluta tänka på det så mycket men tror det beror på en kombination av att jag läste på i ämnet, pratade med gravida vänner och säkert också att tiden gick och jag accepterade faktum. Vi har iaf beslutat att ha med en doula som stöd vid förlossningen och har hittat en som verkar superbra och som dessutom jobbat som barnmorska länge, win win säger jag på det (Tack för tipset Helen!). Det och att vi nu har en plan (förlossningskurs är bokad) gör att jag känner mig väldigt lugn inför förlossningen. Kan ju inte direkt säga att det är något jag ser framemot men jag vet att vi kommer vara så förberedda som vi kan och mer än så kan vi nog inte göra.

Så, efter ett trevligt samtal med doulan på onsdagskvällen vaknade jag igår (torsdag) och var på riktigt bra humör.Vi började dagen med att gå till mvc och jag fick svar på mina prover. Den här gången visade det sig att järnvärdet var lägre och att även mina depåer var låga så nu ska jag äta järntillskott som förhoppningsvis ska göra att tröttheten inte blir lika illa. Vi pratade också en del om ångesten jag känner och jag fick äntligen en tid hos en kurator för att få hjälp att hantera det vilket känns himla bra.

Veckan slutar med andra ord mycket bättre än den började. Jag ser också fram emot kvällen då jag ska träffa en vän bara vi två för första gången sen hon fick barn. Jag är helt övertygad om att det kommer bli toppenbra och en härlig start på helgen!

 

 

 

Tagged in , , ,

Ångesthantering

Livet och funderingar 1 april 2014 | 0 Comments

Jag hade en riktigt pissig dag igår. Det började egentligen redan på söndagkvällen med att jag hade svårt att somna och verkligen kände att jag inte ville jobba på måndagen. Det är inget jag normalt brukar känna för jag trivs överlag bra med mitt jobb så söndagsångest har jag inte haft på flera år.

Hade det inte varit för att jag skulle hjälpa en timanställd student vi tagit in för att fixa en del saker så skulle jag stannat hemma. Visserligen hade jag ju jobbat då också men då hade jag iaf inte behövt ha med folk att göra.

Hela dagen satt jag och kände mig omväxlande svinarg, gråtfärdig, stressad och vansinnigt irriterad, ibland allt på en gång. Så fort min kollega sa något till mig var det taggarna utåt oavsett vad det var som sas. Inte så att jag var direkt otrevlig men jag var nog ganska kortfattad och bjöd inte direkt in till samtal. Iofs hade jag också förvarnat på morgonen att jag var på riktigt dåligt humör och min kollega och jag har jobbat ihop i många år nu så vi känner varandra rätt bra så han vet hur jag är. Var väl värre för den alldeles nya studenten.

Att jag dessutom sprang på ett skitjobbigt problem i koden gjorde inte dagen bättre direkt. Jag har så himla svårt att hantera stress när jag mår sådär, överlag har jag svårare med stress efter depressionen för några år sen och igår var inget undantag.

När jag äntligen var på väg hem efter att ha löst nästan allt var jag helt färdig. Jag satt på bussen och kunde knappt hålla tårarna tillbaka och hade den där fruktansvärda kliande, rivande känslan av ångest (antar jag det är) i kroppen. Som att jag vill krypa ur mitt skinn och bara vara någon annanstans än just här. Vad som helst bara jag slipper sitta fast med det där taggiga, svarta monstret i bröstet.

Den där känslan känner jag mig så maktlös inför för jag vet inte hur jag ska hantera den. Jag känner inte riktigt igen det sen jag var deprimerad och kan få tips därifrån heller. Det är som att jag vill fly ur mitt eget huvud och bara slippa känna som jag gör. Hade jag inte varit gravid hade jag tränat hårt. Att ta ut sig helt och hållet och ge sig hän åt träningen är så skönt för alla tankar i huvudet försvinner. Att köra pole hade varit fantastiskt eftersom man tar ut sig både fysiskt och mentalt när man ska försöka klura ut hur man gör olika tricks.

Men det går inte som det är nu. Styrketräningen jag gör hjälper inte för jag kan inte ta ut mig på samma sätt som förut. Kroppen klarar inte det och träningen jag gör nu är i stort sett bara underhållsträning vilket är pisstråkigt.

Min pojkvän hämtade mig vid bussen och vi åkte och åt och sen handlade (jag kan ha gått lite bananas vad gäller glass, kom hem med fem olika sorter tror jag). Under hela tiden pratade vi om allt möjligt och sakta lättade ångesten och mitt dåliga humör. När vi väl var hemma mådde jag nästan bra igen.

Så det kanske är så att svaret är mitt framför näsan slår det mig nu. Eller svaret och svaret men iaf ett sätt att hantera de dagar som är jobbigast. Kvalitetstid (ja, att handla och samtidigt prata om allt möjligt tycker jag är kvalitetstid) med min pojkvän verkar jag behöva mycket mer nu än förut. Inte bara att vi är hemma tillsammans och gör saker på varsitt håll även om det är en trygghet också, utan att vi faktiskt gör något, som en promenad t ex, där vi inte kan göra så mycket annat än att prata med varandra. Jag ska definitivt ha det i åtanke nästa gång.

 

Tagged in , ,